Som när man var liten

Jag gjorde något i helgen som jag inte gjort på väldigt länge.

Jag åkte på träningsläger.

Ett sånt där läger som när man var liten och packade väskan, åkte iväg och visste att de närmaste dagarna skulle kretsa kring en enda sak.

Den här gången var det tennis. I bästa Båstad. (Jag vann faktiskt lägret förra året, och har sett fram emot det sedan dess.)🎾

För dig som inte vet så har jag spelat tennis i ungefär åtta år nu.

Och jag älskar det.

Inte bara själva spelet. Utan det som händer med mig när jag spelar.

När bollen kommer över nätet finns det inte utrymme att tänka på något annat. Jag måste se den. Följa den. Känna var jag befinner mig på banan. Vara där, helt närvarande. 💖

Och någonstans under helgen slog det mig att det är precis samma sak jag tycker så mycket om med måleriet. Det låter kanske som två helt olika världar, en tennisbana och en målarduk. Men för mig finns det faktiskt något väldigt likt i dem.

När jag målar behöver jag också vara helt närvarande, i det. Se det, uppleva det som faktiskt finns framför mig. Svara på det som händer. Det är endast nuet som existerar.

Ett penseldrag förändrar nästa. Precis som ett slag förändrar nästa boll.

Försöker jag kontrollera eller tänka för mycket… så försvinner ofta känslan, målningen blir “stram” jag slår i nät eller får en sämre träff.

Såklart ju mer jag tränar, desto mer litar jag på kroppen. På att när bollen kommer är jag där, när jag inte vet vad ett penseldrag kan leda till litar jag på att det kommer öppna sig längs vägen. Det är en härlig och otrolig känsla.

Och kanske är det en av anledningarna till att jag fortsätter komma tillbaka till både banan och duken. 🎨

Närvaron, spänningen, att det är svårt, det går inte att kontrollera, men jag vet att ju mer jag tränar, ju mer jag “show up” framför duken eller på tennisbanan, desto mer händer.

Och ju mer vi målar ihop i Fearless Flow Club, desto mer utvecklas vi, litar mer på oss själva, att vi är tillräckliga, att vi får skapa och ta plats med allt gott som kommer med konsten och livet och ju roligare blir det och målningar vi älskar skapas. 💖💫

Jag hade så sanslöst roligt i helgen, tränarna var fantastiska, massa skratt, missade många bollar (första dagen var jag såååå besviken på mitt spel, jag tyckte alla andra var så mycket bättre än jag, men sedan sov och åt jag, kom igen och la bort tankarna att jag behövde “bevisa att jag var duktig”. (Visst är det intressant hur vissa mönster i oss upprepar sig…)

Och jag tror att vi behöver hitta de saker som får oss att glömma att vi ens försöker vara närvarande.

Själv har jag många intressen. Ett som vuxit är tennis och såklart måleri.

Vad är det för dig?

Vad gör du där du plötsligt märker att tiden försvunnit och du varit helt inne i det du gör?

Svara gärna och berätta.

Jag är genuint nyfiken.

(Kanske finns det fler vägar in i flow än vi tror.)

Din konstvän
Karin Holmström